Benjamin

Jag har suttit hela kvällen och stirrat. Tänkt. Och undrat.

Jag är inte trött nog för att sova. Jag sitter uppe på nätterna och sover lite längre på dagarna.

Jag har kollat på gamla foton. Många glada minnen kommer tillbaka.

Jag är vemodig. Jag är nostalgisk. Jag känner en längtan efter något. Enklare tider.

Jag önskar mig bort. Fast ändå så trivs jag lite grann här i ensamheten just nu. 

Ensamt och mörkt. 

Jag behöver inte ta hänsyn till någon annan här. Jag kan göra vad jag vill här, bara bry mig om mig själv.

Jag känner en lättnad för att allt snart kommer bli enklare och ljusare. 

En hel sommar väntar och vi kan göra den till och med bättre än den förra.

Men jag vet. Den är också kort och kommer gå förbi lika snabbt som den förra.

Den kommer också kännas lika förjävlig som den förra.

Den kommer förmodligen vara lika kall och våt som den förra.

Sen väntar hösten och vintern igen.

Kanske möter man vintern med samma goda känsla som senast.

Kanske till och med bättre.

Eller också kanske värre.

Kanske krossas nya drömmar.

Kanske blir det den värsta nånsin.

Eller, så kan det ju bli den bästa någonsin.

En ny framtid. Nya drömmar. Framgångsrik kanske?

Den som lever får se.

Nu väntar jag bara på våren och sommaren.

Jag hoppas jag kommer att ta vara på varje dag. Jag ska njuta av ljusare tider.

Enklare tider.