Benjamin

Deras förmåga att ständigt utveckla sin musik. Att på något sätt kunna göra varje nytt album ojämförbart med det förra och ändå fortsätta vara intressanta eller ännu mer intressanta. På någotvis sållar dom bort "mainstream-lyssnarna" för varje album. Antingen med flit eller inte. Ibland sållar dom för mycket kanske? För jag har nog inte någon i min närmaste bekantskapskrets som är sådär riktigt förtjust. Och jag kan inte förstå varför. Hur kan man inte älska detta band? Många av texterna är svåra att förstå, kanske för att dom är så personliga eller för att dom ibland helt enkel bara tycks vara, ska vi säga väldigt speciella? Vad dom än kan tänkas skriva om, allvarligt eller mindre allvarligt, så lyckas de alltid skapa ett visst "djup" i sina låtar, en speciell känsla. Fängslande och vackert. De är dessutom väldigt musikaliska, alla bandmedlemmar. Efter OK Computer, som innehåller de flesta låtar "folk" kanske förknippar bandet med, experimenterades det en hel del med elektroniska beats och effekter, på albumet Kid A. Ett genialiskt album. En ganska rejäl lyssnar-sållning efter låtar som No Surprises och Karma Police t.ex.

I Amnesiac från år 2001 sållas det ännu mera. Senast släpptes In Rainbows, hösten 2007. En helt fantastisk platta. Och den låter inte som något annat sen deras första 1993. Otroligt vackert producerad och inspelad. 

Thom Yorke´s röst blir bara bättre och bättre.

Radiohead är inte musik. Det är ren konst. Genuint. Totalt ojämförbart med något annat band.

****

"It's a fine line between writing something with genuine emotional impact and turning into little idiots feeling sorry for ourselves and playing stadium rock." - Thom Yorke

****

Tänkte lista några favoriter i tidsordning.

Creep(-93) - Det går väl inte att hoppa över denna klassiker. Hur mycket dom än hatar den.

Fake Plastic Trees(-95) - Här visar Thom verkligen sin förmåga.

Paranoid Android(-97) - Nämd tidigare som ett mästerverk i ett inlägg. Inget har förändrats.

Idioteque(-00) - Från Kid A där det är as-svårt att välja ut en favorit. Men det får bli denna geniala "dans-låt" om världens undergång som ingen verkar bry sig om.

Morning Bell och Like Spinning Plates(-01) - Föredrar de live-versioner som finns på I Might Be Wrong- live recordings.

There There(-03) 

4 Minute Warning(-07) - Titeln lär ska syfta på tiden det skulle ta för ett ryskt kärnvapen att nå London under kalla kriget. 

Jigsaw Falling Into Place, Last Flowers, House of Cards(-07)