Peace & Love!
Ja, hur ska man sammanfatta denna festivalvistelse? Det har varit så jäkla skoj. Bäst var nog campingen, fest och mycket skratt. Tyvärr vart det så att det var som mest skoj där, när man skulle gå den långa, långa vägen till festivalområdet vart det lite.. ja det vart för långt helt enkelt och man orkade inte riktigt gå och stå. Men det jag såg var naturligtvis jävligt bra.
Först ut såg vi lite Backyard Babies. Är inget större fan men de var helt ok antar jag. Sen såg vi lite kort på Winnerbäck. Det var bra tyckte jag men trötta ben och törstande halsar fick oss tillbaks till campingen där vi satt tills vi än en gång skulle vandra den långa vägen tillbaka för att se Thåström. Mannen jag kom för. Och det var naturligtvis as-bra. Det lite störande momentet var punkarna brevid oss som hela tiden skrek : "Vi vill höra Var e vargen!!" stöön.
Sen gick några av oss för att se Mötley Crue. Själv gick jag och Kaz till Keane. Jävligt bra! Tyvärr körde de både "Everybodys Changing" och "Bend and Break" i början efter varandra typ. Vi missade dessutom halva Everybodys... Trötta ben och torra strupar till trots såg vi hela konserten.
Fredagen var tung, vaknade med as-ont i halsen och mådde inte alls nåt vidare. Orkade bara släpa mig till Turbonegro sen på kvällen. Grejt var det!
Lördagen var i stort sett likadan hälsomässigt. Vi var till älven på dagen och softade. Kvällen för min del blev en alldeles fantastisk Håkan Hellström upplevelse. Orkade inte stå och hoppa med den fanatiska publiken, utan ställde mig på sidan och vi se och höra en av de bästa konserterna jag upplevt. Bäst på festivalen! Och då är det svårt att slå Thåströms briljanta show. Kanske det var det att Håkan körde en två-timmars spelning? Eller det hur rörd han är över att alla festivalens 36 000 besökare verkar stå och sjunga med honom? Äkta känsla rakt igenom och det var precis så musik ska vara.
Tvärr kan jag inte få det att funka med att ladda upp bilder...
Kommentarer
Trackback
